Ett avledande försök… men mina tankar återkommer ständigt till det som är viktigast här i livet…

Jag har ju skrivit några inlägg angående presumtiva räddningsplankor för Kristianstads IKs del i strävan att undvika ett ”playout”.
Men i nuläget ser jag inte något lag som kan rädda Kristianstads IK ifrån att få göra upp med Väsby IK om fortsatt hockeyallsvensk status även över säsongen 2021-22.


Den främsta anledningen till i ingressen skrivna med KIK-ögon sett pessimistiska melinska profetia är att det först och främst och till syvende och sist handlar om hur Kristianstads IK-spelarna själva presterar på isen.

Och just nu…

… ja, just nu så ser jag inte Kristianstads IK som ett hockeyallsvenskt lag.

Så, den enda kvarvarande – och allra, allra sista – räddningsplankan är att i bäst-av-fem-matchserien besegra Väsby IK (ja, jag håller fast vid mitt HA-tips att Väsby IK slutar sist i HA-tabellen).

Men…

… hur det ser ut när vi skriver mars/april 2021 är inte lätt att sia om.

Det är liksom mer – mycket mer – än vilka lag som spelar allsvensk hockey (även) säsongen 2021-22 som vi just nu inte har en aning om.

Och ärligt skrivet så bryr jag mig inte så mycket om det – alltså vilka lag som spelar allsvensk hockey (även) säsongen 2021-22 – just nu.

Just nu finns det betydligt viktigare saker än hockey på den svenska agendan.

Något som även har högsta prioritet på den globala agendan.

Att i största möjliga utsträckning – ja, så långt människan med medicinsk forskning, expertis och hjälp bara kan nå – försöka bekämpa/bli kvitt/få bukt på det där fruktansvärda, elaka och lömska coronaviruset.

Ja, ja, det känns – åtminstone för mig – stört omöjligt att oavsett vad jag börjar skriva om så hamnar jag där…

… hos det där hemska viruset med som värsta scenario så för mänskligheten förödande och i förtid livsavslutande följder.

Åtgärderna för att minska smittspridningen blir allt mer omfattande och begränsar allt mer vår vardag.

En vardag där för min del ishockeyn har varit – ja, under ”normala” betingelser och omständigheter är – viktig och ger mig så mycket.

Men nu – lite drygt en månad före jul – så känns tyvärr mycket så olustigt och sekundärt det här annorlunda året.

Mina tankar…

… även om jag försöker med avledande manövrar som att börja skriva ett blogginlägg om Kristianstads IK…

… återkommer ständigt till hur mina nära och kära och alla runt om mig som betyder något för mig mår och har det.

För…

DET ABSOLUT VIKTIGASTE ÄR LIVET OCH HÄLSAN!

Nu måste vi alla hjälpas åt, var och en ta sitt fulla ansvar, för att allas vår framtid så snart som det bara går kan återgå till så nära det ”normala” vi bara kan komma.


Thomas Melin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *