Jag vill också flytta fram HA-premiären – och att vi alltjämt tar gällande restriktioner på fullaste allvar

13 av 14 hockeyallsvenska klubbar vill, enligt sajten Hockeypuls, flytta fram HA-säsongspremiären om det, på grund av coronapandemin, inte är tillåtet att spela inför publik vid det tilltänkta startdatumet (den 11 september).
Jag tycker absolut likadant som den överväldigande majoriteten av HA-klubbarna.


Jag måste tillstå att jag aldrig riktigt har förstått varför hockeysäsongen ska börja så tidigt, det har jag funderat på ända sedan Max höll på med hockey på ungdomsnivå.

På den tiden (för många år sedan) var jag under några år tränare för båda mina barns fotbollslag och för sonens del så var det ett evigt pusslande med att försöka få ihop hans fotbollslags seriematcher så de inte kolliderade med hockeylagets träningsmatcher.

Fotbollssäsongerna för ungdomarna gick mer än vad jag tyckte (och fortfarande tycker) in i hockey- och handbollssäsongerna.

Det finns ju ett antal rapporter som stödjer och visar, och även har bekräftats av flera kända idrottsprofiler som senare har blivit (stor)stjärnor i en idrott, att det är bra för ungdomarna att i unga år hålla på med flera idrotter för att sedan välja den idrotten man tycker bäst om/vill satsa på – men det ämnet får jag ta upp en annan gång.

Nu handlar det om idrottsutövande på seniornivå och även där kan jag tycka att (tävlings)säsongerna går in i varandra mer än nödvändigt.

Men det är klart; idag är utövare på hög nivå – om jag nu ska ta exemplen med sporterna fotboll, ishockey och handboll – mer eller mindre proffs.

Klubbarna måste få in (mycket) pengar för att kunna betala ut löner till sina anställda spelare.

Och en central inkomstkälla är matcherna och då framförallt tävlingsmatcherna med allt runt dem med försäljning av mat och dryck, lotterier med mera, med mera…

Så det är klart att klubbarna vill ha så många (hemma)matcher som möjligt.

Ja, i allt större utsträckning är det ekonomin som – liksom så mycket annat i den värld vi lever i där dock ett envist och elakt virus, och konsekvenserna av det, sedan en tid tillbaka och alltjämt är mest styrande – styr inom idrotten.

Därför är det absolut ingen överraskning för mig att klubbarna – i det här fallet 13 av HockeyAllsvenskans 14 klubbar – vill skjuta på seriestarten vid ett eventuellt scenario där det, på grund av coronaviruset, inte är tillåtet att spela matcherna med all den publik som vill följa matcherna live/på plats.

Södertälje SK-klubbdirektören Robert Andersson säger till Hockeypuls om att flytta fram HA-premiären;

”Det är för att kunna möjliggöra för att kunna spela inför publik senare. Det är en ekonomisk fråga. Det är viktigt att få alla intäkter som man kan. Kassaflödet från en match håller en flytande. Annars blir det bara resekostnader och inga intäkter. Det är klart att det skulle påverka.”

Apropå matchintäkter så har ju Kristianstads IK sedan länge gjort klart med och planerar för försäsongsmatcher i Kristianstads Ishall mot, bland andra lag, skånskt SHL-motstånd.

Den 14 augusti mot Malmö Redhawks.

Den 19 augusti mot Rögle BK.

Starka publikdragande matcher som i skrivande stund känns väldigt, väldigt avlägset att ska gå att följa på plats…

Och i så fall pengar, pengar, pengar som för Kristianstads IKs del går förlorade.

MEN det allra viktigaste nu, och allt sedan covid-19 började påverka hela vår här i Sverige och människor i vår omvärlds livssituation så påtagligt och i så många fall med allra värsta människoscenariot, är att få bukt med den pågående pandemin och då måste vi alla alltjämt ta/följa de rekommendationer och beslut om förhållningsregler/restriktioner/begränsningar på olika plan i vår tillvaro som kommer från experter och beslutande myndigheter på fullaste allvar.

I det sammanhanget känns idrotten väldigt liten, även om den är en så central del i så många människors liv.

Nu har fotbollarna rullat igång även på senior(serie)nivå i vårt avlånga land – men utan publik.

Men det känns, enligt mig, inte helt bra.

Smittorisken finns alltjämt – och fotbollen är en sport där det förekommer en hel del närkontakt.

Ishockeyn är i än högre grad än fotbollen en närkamps- och närkontakts-sport.

Och från väster nåddes vi för bara några dagar sedan om rapporter om bakslaget inför en tilltänkt NHL-återstart (med slutspel) senare i sommar att fyra NHL-spelare till har testats positivt för covid-19 och att antalet NHL-spelare som har testats positivt för viruset nu är elva…

Så, ja, jag vill inte ses som någon idrottsnegativ människa och jag vill inte heller ses som en bromskloss som håller tillbaka idrotten från att komma tillbaka i på alla områden full skala men i min värld så gäller det att gå fram väääldigt långsamt, både med att dra igång seriespelet (i det här fallet HockeyAllsvenskan) och att öppna upp för publik på (HA-)läktarna.

Ja, jag är fullt medveten om att idrotten är viktig för många – såväl de som utövar idrotten (och har det som levebröd), de som jobbar inom idrotten samt alla vi fans som vill se och följa vårt/våra favoritlag live/på plats och inte minst för alla idrottsföreningar som har svårt att klara sig utan publikintäkter.

Jag vill heller inte vara högtravande men vill ändå sätta lite perspektiv på den här extremt svåra och nu under lång tid pågående omvärldssituationen och avrunda det här inlägget med;

Till syvende och sist så går hälsan alltid först – och störst och viktigast av allt är kärleken… till livet.

Det är redan många, många, många…
… många, många, många…
… många människoliv som har gått förlorade i förtid på grund av den alltjämt pågående coronapandemin.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *